Angående skolbloggande
Vi har dragit igång ett bloggkollektiv, mina klasskamrater och jag. Primärt kommer vi att skriva om webb och kommunikation.
Gå omedelbart till bloggflocken.se. När du är klar där kan du gilla oss på Facebook.

Alternativ medicin och Steve Jobs död
Steve Jobs död har nog inte undgått någon i västvärlden. Däremot har det inte talats lika högt om varför han dog, utöver det faktum att han hade cancer.
Jobs diagnostiserades med cancer i bukspottkörteln redan 2003. En sjukdom som ofta har ett dödligt utfall och dessutom ofta upptäcks sent pga. diffusa symptom.
I Jobs fall upptäcktes cancern tidigt och var dessutom av en ovanlig och godartad typ som kan behandlas med en enkel operation. Men buddisten Steve Jobs var skeptiskt till traditionell medicin, han ville helst inte genomgå operationen alls. Han påbörjade istället en alternativ behandling som bland annat innefattade besök hos spiritualister och en specialdiet innehållande rötter och grönsaker.
I nio månader genomgick han denna behandling tills han slutligen valde att operera sig. Läkarna fick då genomföra en mycket större, mer omfattande operation
Det framkom senare att operationen inte hjälpt, cancern hade spridit sig. Senare genomgick han även en levertransplantation. Ett omtvistat ingrepp för cancer som uppstått i andra delar av kroppen än levern.
Steve Jobs berättade om sin alternativa behandling till författaren Walter Isacsson som skrivit hans autobiografi. Jobs ska ha sagt att han senare ångrade sina val.

Men, får man inte välja behandling själv?
Absolut, vi har ett fritt samhälle där vuxna och tänkande människor själva får ta ställning till sin behandling.
Du får behandla din cancer med vad du vill, samtalsterapi, aurareflexologi, delfindans och ålmassage i månsken eller böner till det flygande spaghettimonstret. Men då ska man göra det med öppna ögon, medveten om vilken utbildning och kompetens alternativbehandlarna har. Medveten om att alternativ behandling är ett alternativ till behandling. Det är inte två likvärdiga alternativ.
Själv kan jag inte se något annat än, i bästa fall, sanningsfrånvända hippies och i värsta fall rena bluffmakare. Aldrig villiga att låta sina metoder testas vetenskapligt men alltid villiga att exploatera sjuka och rädda människor.
Och jag förstår att man blir rädd. Tacka fan för det! Vem vill bli uppskuren och få kroppsdelar avlägsnade? Vem vill genomgå en plågsam cellgiftsbehandling? Ingen, egentligen. Men det är de alternativ vi har idag och den enda chansen till bättre behandlingar i framtiden är läkarvetenskapen, den riktiga. Där gamla sanningar alltid förkastas om de kan motbevisas. Där allt är öppet för granskning.
Det är inte säkert att Steve Jobs hade levt idag om han hade behandlats med traditionell läkarvetenskap. Och kanske var det hans ovilja att anpassa sig, att tänka som andra, som gjorde honom så framgångsrik.
Jag tycker bara att det är sorgligt att han är död.
Och jag undrar vilka andra talangfulla människor som dött i förtid på grund av alternativmedicinen. Jag undrar vad vi har gått miste om?
Se Jobs själv tala om sin cancer i sitt berömda Stanford-tal (Hoppa till 10m12s om du bara vill hör den delen)
Pseudovetenskap och annan humbug
Jag har tänkt mig ett tema här på bloggen. Inte för gott men en liten period i alla fall.
Jag kommer att skriva om pseudovetenskap, svindleri, missuppfattningar och myter.
Varför tror vi på dem? Vem ligger bakom? Vilka blir konsekvenserna?
Inspirationskällan är den sorgliga händelse i Italien där en sjuk treårig pojke dog efter att hans föräldrar själva behandlat honom med fänkålste och homeopatisk medicin.
Här är några ämnen som irriterat mig extra och som jag kanske kommer att avhandla
- Spöken och medium och varför tevekanalen Sjuan har så många program om dem (även fast de inte använder ordet spöken. Andar är tydligen mer modernt).
- De-toxing, tarmsköljning och liknande skit.
- Att ”det var bättre förr”. Redan nu kan jag avslöja min tes: Nej, det var inte alls bättre förr. Nästan allt blir bara bättre för varje sekel som går.
- Vaccinmotståndare, eller som jag kallar dem Statistikförnekande barnhatande foliehattsbärande konspirationsteoretiker.
Men jag rivstartar med ett inlägg om den New age-artade behandling som bidrog till Steve Jobs död.
Vad mer kan jag skriva om, vad säger ni? Eller är jag fel ute, ska jag skriva om dagens outfit istället?
Angående Olle Ångest
Om jag nu ska hålla på och tipsa om tecknade serier måste jag visa en av mina absoluta favoritstrippar, Olle Ångest när han har som allra mest ångest:

En bild att relatera till.
Den som vill lära känna Olle och hans flickvän Ulla Migrän ska läsa serien Klas Katt av Gunnar Lundkvist. Klas är inte så munter han heller.
Angående Loopcam
En av mina favoritappar just nu är svensk och gör något som retro som gif-animationer. Det går snabbt och smidigt att göra en liten film och ofta blir resultatet väldigt kul. Dessutom är det enkelt att dela filmen, ett klick så är den på Facebook, Twitter eller var du nu vill ha den.
Loopcam heter appen och är just för tillfället gratis. Man kan gå in på deras sajt och se andras filmer eller varför inte mina små mästerverk. Här är ett par smakprov, epilepsin får ni på köpet.

Finns till iOS på http://itunes.apple.com/se/app/loopcam
Angående en kolsvart tecknad serie
The Perry Bible Fellowship är absurd och superkul serie jag följde slaviskt ända till några år sedan då skaparen Nicholas Gurewitch slutade teckna den.
Till min stora glädje är han nu igång igen.
Det är knepigt att beskriva serien eftersom den har sådant varierat innehåll. Den är i klassiskt stripformat med tre, fyra rutor med en punchline i den sista rutan fast den saknar fasta karaktärer eller återkommande teman. Serierna är ofta inte ens tecknade i samma stil. Det enda man vet säkert är att sista rutan kommer att vara en fullständig överraskning. Innan dess är det omöjligt att veta var handlingen är på väg, ofta förstår man inte vad serien handlat om förens den är över. Serien har en mörk humör som bryter mot den söta tecknarstilen. Inte sällan är det söta barn som råkar illa ut. Det är väl något de flest kan skratta åt, eller?
Här är ett par av mina favoriter:
Kolla in alla mästerverken på pbfcomics.com!
Angående supersmidiga RSS
Om du inte använder en RSS-lösning är det verkligen dags att börja! Det kommer att underlätta din nätnärvaro avsevärt.
Jag förfasas när jag hör att somliga i min bekantskapskrets inte använder sig av RSS-läsare. I övrigt tillsynes moderna och fräscha människor som missat detta oumbärliga verktyg.
RSS är ett gäng standarder för publicering av texter på webben. Framför allt underlättar de för dig att FÖLJA de sidor du är intresserad av. Det är som en prenumerationstjänst för webben. Så fort en uppdatering görs på en webbsida du följer kan du ta del av texten, utan att behöva gå in på sidan. Informationen kommer till dig.
Du använder en RSS-läsare för att läsa texterna och för att handha dina prenumerationer. Det finns både separata program och webbaserade varianter. En enkel och gratis läsare att börja med är Google Reader. Somliga gnällspikar som tycker att Googles variant är ful, till exempel jag, använder istället Reeder. Den kostar i och för sig några kronor men jag tycker att den är suveränt smidig. Bägge varianterna finns till flertalet plattformar.
Så ta några minuter och sätt igång ett konto! Sedan när du insett hur himla bra och smidigt allt blev kan du tacka mig genom att komma tillbaka hit och lägga till mig bland dina prenumerationer.
Du kanske känner igen loggan, om du ser den vet du att sidan går att följa via RSS. Vanligaste är att se den på nyhetssidor och bloggar.
Angående hamburgare på allvar
Jon Widegren är en kille som tar det här med hamburgare på allvar, stort allvar. Så pass att han gjort en resa genom USA där han ätit sig igenom de absolut bästa hamburgarna landet har att erbjuda, minst två burgare varje dag tryckte han i sig. En underhållande och aptitretande resa du kan följa på bloggen Flippin” burgers.
Här i Sverige är burgarkulturen en annan. Oftast är det en gammal genomstekt fryspuck som serveras och om du vill ha en riktigt bra burgare så kostar det larvigt mycket.
Widegren tänker råda bot på det genom att starta en egen hamburgerrestaurang i Stockholm. Han har lagt upp en sida på Funded by me där du har möjlighet att stöda honom ekonomiskt. Men du får nått för det, alla som donerar får äta två för en när restaurangen väl öppnar.
Så passa på, köp en hamburgare från en restaurang som inte finns! Jag har gjort det.
Min egen favoritburgare serveras på Le Rouge bar under lunchen. En rejäl köttbit som ändå är lätt och luftig i konsistensen, tunna pommes på oskalad potatis och en ganska klassisk hamburgersås. AG:s burgare går inte heller av för hackor. Tyvärr är bägge ställena alldeles för dyra. Det är därför jag hoppas av Widegrens hamburgerhak funkar, kanske kan de sätta blåslampa på alla andra ställen. Det borde inte vara så svårt att göra en bra och billig burgare.
Angående rafflande statistik
En sajt jag ofta återkommer till är Statistiska centralbyrån sida med namnstatistik. Man kan söka på för- och efternamn och se hur många svenskar det finns med respektive namn. Tyvärr kan man inte söka på för- och efternamn i kombination. Förmodligen kan det bli ”kränkande” med sådana sökningar. Förstår inte hur eftersom jag personligen aldrig skulle använda den möjligheten till att håna någon. Jaja, alla är väl olika!
Det är i alla fall kul att veta hur vanliga namn är. Till exempel är Mann inte alls särskilt ovanligt, det finns över 600 personer med det efternamnet. Mer intressant är att en person har det som tilltalsnamn. Kanske kan jag döpa mitt eventuella framtida barn till Mann Mann, lite som Boutros Boutros-Gali fast bättre eftersom man slipper Gali:n.
Nu vet jag också att fyrtio svenska män sportar förnamnet Tiburtius medan nästan femhundra kvinnor bestraffats med namnet Gunlög.
Vem hade kunnat tro att en dammig myndighetsdatabas skulle vara en sådan glädjekälla?
Kolla hur vanlig du är på http://www.scb.se/namnstatistik






